Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Kriget med Polen i Westpreussen (1626—1629)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärftligt hertigdöme inom hohenzollernska huset; efter den hertigliga liniens
utgång hade det nu 1618 öfvergått till den kurfurstliga i Brandenburg, det
nu varande tyska kejsarhuset, som vid denna tid alltså hyllade länsherrar både
i Wien och Varsjav.
Sjelfva weicbsellandet deremot, Westpreussen med Danzig, Elbing och
Thom — det preussiska förbundet, som 1440 rest sig mot orden — ingick
som del i republiken Polen; om en egentlig inforlifning kan man dock ej tala
i fråga om det inom sig så föga sammanhängande polska statssamfundet.
Westpreussen sände senatorer och landtbud till de polska riksdagarna i
Varsjav, men var för öfrigt i besittning af samma sjelfständighet eller lika
mycket lemnadt åt sig sjelft som andra republikens hufvuddelar. Det hade
sin egen landtdag af ridderskapets och städernas ombud; dess trupper voro
ej förbundna att tjena utom landets gränser; rättast kunde det betraktas
som det tredje forbundslandet vid sidan af Litauen och det egentliga Polen.
Ur hvarje synpunkt var planen välberäknad att förlägga kriget till detta
land, och mer än en omständighet lofvade framgång. Preussen var ej som
Livland ett under långvariga krig förhärjadt och förödt land; det hadc
under århundraden icke sett någon fiende. Hvad de svenska härarna alltid
behöfde, en krigsskådeplats, der kriget kunde underhålla sig sjelft, »en
främmande gärdesgård att binda hästen vid», som det sades, vinkade här. Här
kunde också som ingen annanstädes handeln på det inre Polen skattläggas till
fördel för de svenska krigskassorna. Det var sjelfva genomgångslandet för denna.
Weichsel var dess stora stråkväg ända ned till Karpatema, Njenren och Pregel
de mindre handelsvägarna. Komino Danzig, Pillau och Memel i Sveriges
händer, var Polens handel ej mindre afhängig af Sverige än Rysslands;
spärrades Weichsel, var den polska nationen, som Axel Oxenstjerna uttryckte sig,
gripen vid strupen och samhällskroppen uppfyld med onda vätskor, för hvil ka
ingen annan bot fans än freden. Och tillfället var gynsamt. Under andra
omständigheter skulle aldrig hvarken Danmark eller Holland tillåtit Sverige
att uppträda här, men obestridligen tjenade nu dess uppträdande
protestantismens allmänna syften, och Gustaf Adolf kunde utan att motsägas
framställa de preussiska fälttågen som afledare till fördel för Kristian IV, medan
deune kämpade mot Tilly eller Wallenstein.
Bland andra omständigheter som syntes lofva framgång var också
stämningen i landet. Samma förhållande, som gjort Polens välde förhatadt i
Livland, rådde i viss mån äfven här. Polen hade förbehållit en hälft af
ordenskomturerna åt infödda polska undersåtar. Det fans också en förtryckt
protestantisk befolkning af tysk nationalitet — synnerligen i städerna — vid
sidan af den polska och katolska. Århundradets stora fråga, striden mellan
katolicism och protestantism, framträdde äfven här; befriarens rol syntes
äfven här vinka åt Sverige.
Framför allt tycktes emellertid en större framgång beroende på frågan,
huru den polske länsfursten, kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg,
och det mäktiga republikanska Danzig skulle ställa sig till Sverige. De all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
