Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket. Så visade sig redan bär denna samverkan, som skulle gifva
styrelsen dess styrka. Slut på de oupphörliga krigen, fred med alla makter
önskade ständerna, om den stode att vinna med ära, men om icke, ville de
följa fädrens berömliga efterdöme, hvilka ej låtit sig beröfva sin urminnes
frihet; de ville hellre än att underkasta sig något träldomsok — såsom de
norske är vederfaret, heter det i riksdagshandlingarna — våga lif och egendom
och det käraste de egde i verlden för konung och fosterland. I denna anda
ätogo de sig fortsättning äfven för följande år af de tunga bördor, som på
riksdagen i Nyköping (1611) blifvit beviljade för danska kriget. Arfföreningen
förnyades för att ännu en gång tillbakavisa Sigismunds tronanspråk; i
Ryssland ville man att han skulle bekämpas, ty eröfrades detta land af Polen,
låg deri en fara för Sverige. — För
öfrigt är denna Gustafs Adolfs första
riksdag märkvärdig genom den
efterräkning, konungen höll med adeln för
dess grofva försummelser i rusttjenstens
utgörande under 1612 års filt tåg, då
endast några få — efter en uppgift
ej öfver åtta — infunnit sig. Adeln
måste finna sig i att höra, att der
någon försitter konungens påbud eller,
när han kommer, icke är så utrustad
och stofferad med karlar, rustnin gar
och hästar, som sig bör och hans
förmögenhet kan tillstå, liafver kunglig
majestät våld och makt efter sitt
konungsliga välde att straffa och
hemsöka honom efter Sveriges lag, så att
audra må hafva en varnagel deraf».
1 sammanhang härmed står också
otvif-velaktigt den indragning af alla på
behaglig tid gifna förläningar, hvarom
förordning utgick i slutet af 1612 på
ständernas förslag — »att dem på kriget använda» — och som i omfattande
skala äfven utfördes under de följande åren, »emedan snarast sagdt storsta’delen
af rikets drätsel och ränta var förlänad». Så visade konungen redan under sitt
första regeringsår, ej långt efter konungaförsäkran och de adliga privilegierna
i Nyköping, att han var betänkt på konungamaktens häfdande; han lät också
strax efter uppsätta en förklaring öfver de adliga privilegiernas rätta förstånd,
hvilken nogsamt röjer, att han visste väga adliga rättigheter mot skyldigheter.
Knapt ett halft år efter denna riksdag gjorde knäredsfredens
bestämmelse om Elfsborgs lösen nödvändigt att inkalla ett nytt möte. »Att ej
uudersåtarne med för många riksdagar betunga», kallades denna gång jemte
rådet endast tolf adelsmän från konungariket och två från hertigdömena,
49. Maria Elisabet, Karl IX:s dotter, gift med
hertig Johan af Östergötland
<1590—1G1S).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
