Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan uppsigt än föräldrarnes. Det var bruket vid de nordiska hofven att
till ledningen af prinsarnes uppfostran kalla utländingar; liksom Kristian IV
kom också Gustaf Adolf att uppväxa under en tysk hofmästare, en
branden-bargsk adelsman af slägten Mörner; åt en tysk trotjenarinna i Karl IX :s
hus, ander hvars ögon äfven sedermera Karl X Gustaf uppväxte, hade Gustaf
Adolfs första handledning varit anförtrodd. Karakteristiskt för Karl IX är,
att han med ständernas hörande utsåg sin sons lärare. Härtill valdes den
då tjuguferaårige Johan Schrodetus, nyss återkommen till fäderneslandet
efter en nioårig vistelse vid Europas förnämsta bildningsanstalter; under
namnet Johan Skytte skulle han blifva mera bekant såsom en af de
framstående statsmännen trån Gustaf Adolfs tidhvarf. Den lärde Johan Bure
(Bureus) deltog också i Gustaf Adolfs undervisning. Karl IX hade bemärkt
denne mans brinnande nit för de fosterländska minnena, och detta blef en
anledning till det uppdrag han erhöll. Under de nio år, Gustaf Adolf mera
ostordt fick egna åt studier, åtnjöt han Johan Skyttes handledning; han
delade den med sin frände, den fem år äldre hertig Johan af Östergötland,
som uppväxte i Karl IX:s hof, i allo betraktad af konungen som son och
af hans söner som fosterbroder.
Om Johan Skytte såsom politisk personlighet kunna meningarna vara
delade, och när drottning Kristina tecknade den forne fursteläraren, då
friherren och riksrådet Skytte, såsom ett mellanting af verldsman och pedant,
hade hon kanske ej så orätt, men det har ej hindrat, att han såsom Gustaf
Adolfs lärare haft på dennes utveckling det största inflytande. Han var
ostridigt en man på höjden af sitt tidhvarfs bildning; hans kunskaper voro
djupa och omfattande; såsom ifrig lärjunge af fransmannen de la Ramées
nya filosofi bekände han sig till en friare verldsåsigt än den då i
allmänhet ännu herskande medeltida skolastiska filosofien. Under en något
allmännare form och titel lät Skytte 1604 offentliggöra den undervisningsplan
han följde, kanske som ett slags redogörelse för ständerna, med hvilkas
hörande han tillträdt sitt lärarkall. Genom denna Skyttes skrift, som ger en
inblick i tidens allmänna bildningsförhållanden, kan man också klart följa
gången och riktningen af den undervisning, som blef den unge fursten
meddelad. Ej alla lärdomar som läraren utsådde slogo rot i lärjungens sinne,
så till exempel lyckligtvis ej den, som han gaf honom i politiken, att efter
faderns föredöme flitigt läsa Philippe de Comines för att lära, huru Louis XI
förstått att grunda sitt herravälde i Frankrike. Men Skytte invigde honom i
den klassiska literaturen, och hos dess historieskrifvare, talare och skalder
lade den unge Gustaf Adolf grunden till sin bildning. De blefvo, först
ro-marne, sedan grekerne, hans älsklingsläsning, och han gjorde i ungdomsåren
så grundlig bekantskap med sina klassiska författare, att auföranden ur
Li-vius och Polybios, Cicero och Seneca aldrig sedan brusto .honom. Man hör
honom ännu i samtalen med Ntirnbergs patricier späcka sitt tal med från dessa
författare lånade sentenser; det säges att han kunnat sin Seneca utantill.
Längre fram blef Hugo Grotius, den samtida holländske rättsfilosofen, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
