Note: This work was first published in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DÖDEN TILL DE DÖDELIGE
1641
En kort tid vår livstid är,
full av oro, sorg och besvär,
växer sent men faller snart,
fager först, men blek och svart,
som en ros i en grön dal
står in mot skogslunden sval,
vid en bäck, kall, djup och strid,
prålar skön om morgontid,
när som solen skön uppgår
och en dagg i gräset står.
Göken gal och fåglars sång
höres kring om marken lång,
men förrän som kvällen blå
faller in och var vill gå
dit han ro och vilo får
och solen i skogen går,
ligger hon vissnad och blek,
mister lukt och fägrings lek,
trampas ner och skämmes bort:
alltså är vår livstid kort.
I dag ung, skön, karsk och rik,
morgon död och kolnat lik.
Världens hopp är stoft och mull.
Vi ståm upp och fallom kull.
Som en rök kring luften körs,
skuggen ock hit och dit förs,
är vårt hopp i denna värld.
Världsens gunst är idel flärd,
gods förtärs av rost och mal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
