Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttrade, att »dessa teckningar alla vittna om den rikedom i inbillningskraften och
den snillrika, någon gång öfverdrifvet djärfva uppfattning af ämnet, som vi hos denne
förhoppningsfulle konstnär länge varit vane att finna, men nu i förening med en vida
större säkerhet och artistisk hållning» samt uttalade den meningen att Wahlbom för
närvarande vore den mest genialiske och tekniskt skickligaste tecknare Sverige ägde.
Till Wetterling hade Wahlbom på sommaren 1840 afsändt åtta »i akvarell
laverade original-handritningar, de flesta utur svenska historien valde genre-ämnen.»
De blefvo genom excellensen Löwenhjelms försorg visade för konungen och
kronprinsen, och i augusti följande år företeddes de i akademien. De tillhörde då drottningen.
De vittnade enligt akademiens protokoll om »rikedom på uppfinningsförmåga, god
teckning och säkerhet i klärobskyren» och »beskådades af akademien med särdeles nöje».
Detta är hvad man känner om Wahlboms verksamhet som akvarellist — ty de
s. k. handteckningarna voro i själfva verket akvareller eller laveringar i sepia. Det
stora flertalet utfördes och afyttrades i Paris, såsom af det föregående framgått. De
som kommo till Sverige lära väl till stor del ännu finnas kvar i privat ägo, men
att uppspåra dem hos de nuvarande ägarna är ingen lätt sak. Jag känner af dem
endast några stycken, som tillhöra kammarherren m. m. grefve Georg von Rosen och
hofrättsrådet m. m. grefve Gustaf von Rosen, vidare en liflig plundringsscen från
trettioåriga kriget, i Uppsala universitets konstsamlingar, ett litet mästerligt blad, Scen
från Magdeburgs förstöring, i Nationalmuseum, samt en rätt obetydlig kärleksscen
därsammastädes. Denna lilla bråkdel af en rik, till större delen räddningslöst
skingrad konstnärlig alstring sätter oss dock i stånd att förstå den utveckling, som
konstnären genomgått. Intrycken af den samtida konsten hade hastigt gått honom i
blodet. öfvergången till det måleriska sättet att se, hvars första yttringar voro
litografierna från de sista åren i Sverige, hade fullbordats. Det var ej längre
pennan eller blyertsen utan den flytande färgen som var hans naturliga
uttrycksmedel. I sammanhang härmed står ett uppvaknande af det koloristiska sinnet. Ofta
verka färgerna, såsom i den lilla Magdeburg-bilden, blott såsom en diskret underton
i förhållande till det svarta och hvita; i andra bilder blossa de starkare, i lifliga,
stundom hårdt brokiga sammanställningar. När konstnären har fritt ämnesval,
framställer han icke bestämda historiska tilldragelser, och det öfverspändt patetiska, det
öfverdrifvet karakteristiska har gifvit vika för en mera omedelbar iakttagelse af lifvets
mångfaldiga nyanser. Det är den historiska genren med dess skarpa iakttagelse af
verkligheten som sysselsätter Wahlbom, och när man ser hans stridsscener i deras
upprörda liffullhet, framstår ovillkorligen minnet af ett franskt konstverk från samma
tid, den unge Meissoniers första uppseendeväckande målning Duellen. I själfva
verket är Meissonier den af de samtida konstnärerna som både vid denna tidpunkt
och framdeles erbjuder de mest osökta jämförelsepunkterna med Wahlbom.
Bland de svenska konstnärer, som före Wahlbom befunno sig i Paris, var äfven
porträttmålaren J. O. Södermark. Denne mot unga konstnärer alltid välvilligt stämde
{+52+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
