Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar af kontrasterna mellan ljus och skugga. Hans formgifning röjer ännu studier
af skulpturverk snarare än af den mänskliga formen, och hans skiljer sig vid denna
tid från sina samtida egentligen genom gedigenheten i detta andrahandsstudium och
genom liffullheten i sin komposition.
1 ett torftigt och nyktert konturmanér utförde han sina tidigaste etsningar. Hvem
som lärde honom etsningskonsten, kan jag ej bestämdt uppgifva. Man vore mest
böjd att antaga, att akademiens vice professor i teckning, kopparstickaren K. D.
Forssell, gifvit honom den första handledningen, i synnerhet som Wahlbom ansluter
sig till tekniken hos de Forssells elever, hvilka deltogo i arbetet på planschverket
»Ett år i Sverige» (1825—33). Men i sådant fall skulle han med ovanlig lätthet hafva
inhämtat de tekniska grunderna, ty de förut omtalade etsningarna i Boyes Magasin
utfördes, då Wahlbom »ännu blott i några veckor varit elev af de fria konsters akademi,
hvadan dessa hans arbeten», enligt Boyes ord, »således böra bedömas såsom foster
af hans naturanlag och ej såsom konstens, ehuru de visserligen lofva ett ernående
af dess högre fullkomlighet. » Jag anser ej osannolikt, att han af Boye, som själf
förde etsnålen, inhämtat så mycket af konsten som behöfdes för att få debutera i
»Magasin för konst, nyheter och moder».
Den unge konstnären-gymnasten erhöll sina bestämmande intryck icke
uteslutande eller ens företrädesvis inom akademien utan på »jemnastigen», såsom han
skämtsamt benämde sin andra arbetslokal, under förtroligt umgänge med sin vördade
lärare, till hvilken han såg upp med obegränsad beundran. Vi hafva Brantings
vittnesbörd om att Ling å sin sida högt uppskattade Wahlbom »för hans naturgåfvor,
för hans friska fantasilif, liksom för hans redbara, allvarliga och sanningsfuila
karaktär». C. F. Ridderstad, som redan under sin kadettid genom Wahlboms
förmedling gjort Lings bekantskap, har i sina skildringar af honom gifvit oss lifliga
intryck af hans förhållande till det yngre släktet. »Välkommen när som helst»,
yttrade Ling till Ridderstad vid deras första sammanträffande; »väl har jag ofta
rätt mycket folk hos mig, men jag skall försöka, då herrn kommer, att göra mig
dem kvitt så fort som möjligt, på det vi må ensamma få språka med hvarandra.
Men kom ihåg, att herrn bör alltid anse mig som en svensk gubbe, som ej förstår
sig på smicker; men därjämte som en klok gubbe, som alltid skall tala sanning.
Låt ingen emellertid gifva sig lagar; för författaren finnes blott en, och det är den
som är inneboende inom honom själf. Har herrn ingen där, kan ingen heller
dit-ympa någon. Författaren bör likna trädet: egen rot och egen stam.» Man behöfver
blott i stället för »författaren» sätta »konstnären», och man har en bild af Lings
förhållande till Wahlbom och en förklaring på det starka och välgörande inflytande
han öfvade på honom. Sådana ord äro som lifsluft för en ung begåfvad man, och
han gömmer i tacksamt minne den som uttalat dem.
En sommardag — året onämndt — voro Ridderstad, Wahlbom och
»Stockholmspostens» utgifvare Anders Lindeberg gäster hos Ling på hans villa Anelund vid
{+27+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
