Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora slagsmålet vid Bro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan du nog ha rätt i, menade häradsdomaren.
Hur det hänger i hop med saken, vet egentligen inte mer än
en, och han fins långt in i Amerika, om han inte är hängd
för länge sedan.
Så berättade häradsdomaren historien. Han kände den
bättre än någon annan, ty han hade under årens lopp lagt
faktum till faktum, upptäckt till upptäckt. Jag har här och
der trott mig kunna supplera en och annan småsak, någon
felande länk i kedjan.
År 1884 innehades hemmanet Bro, beläget just vid
elf-ven, som vi åkte öfver, af Kristian Alexander Fredriksson,
en son till den illa beryktade Fredrik Augustsson i
Silfver-dal och sjelf åtnjutande ett allt annat än godt rykte. Det
hette i bygden, att gamle Fredriks far, hvilken flyttade ned
från norra Halland, varit gift med en qvinna af tattarslägt
och att han för den skull måst lemna sin hemort. Huru
dermed förhöll sig, var ej alldeles klart, men gubben Fredriks
hela lif och lefverne bestyrkte kraftigt han påstådda
härstamning. Hans söner illfänades redan som pojkar med jäntorna
i bygden, och många fattighusungär skulle ha kunnat kalla
Fredrik Augustsson för farfar. Allt som Silfverdalspojkarne
växte upp, gjorde de sig kända som omöjliga kältriugar och
vägriddare, snara till blypiskan och knifven med, om det
gällde, en skräck för fredligt folk på vägar och marknader,
men trofasta bundsförvandter till tattare och tjufligor.
Den, om hvilken man hade minst att säga, var Kristian
Alexander. Denne hade genom gifte blifvit egare till Bro, en
rätt god och temligen litet graverad gård, och der höll han
sig ganska lugn. Men litet hvar visste berätta, att han tidigt
slagit sig på faderns förvärfsgren som tjufgömmare, och
säkert var att hans dörrar, alltid stodo öppna för kringfarande
tattare, som förde ett hejdlöst röfvarlif under hans tak.
Detta vilda lefverne tog snart död på den stackars
hustrun. Barnens förmyndare togo dem från hemmet och läto
verkställa arfskifte, och efter den betan gick det raskt utför
med Kristian Alexander. Hans orgier med tattarne kostade
allt mer och mer pengar, och de tattarkonor, som för längre
eller kortare tid flyttade till honom, förstodo ganska bra att
låta slantarne rulla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
