Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Andra dagen, efter lunch, då Krister skulle
sitta en kvart för Elisabeth, ropade Helga på Brita.
Hon kom generad ut från matsalen, där hon tagit
sig en extra smörgås och en bit hummer, sedan
jungfrun försvunnit med första brickan.
Helga påminde sig småleende Elisabeths
skildring af, hur det enda sättet att lifva upp Brita
och få tiden att gå för henne, var att beställa in
ett extramål att bryta af de långa timmarna med.
— Det är godt att du kan äta, sade hon, vill
du inte gå ut, så får vi litet bättre aptit till femteet?
— Jag är trött, jag har ingen lust, svarade
Brita och sväljde häftigt.
I detsamma fick hon syn på postkärran från
gafvelfönstret, och hon fick brådt ut i förstugan.
Helga följde efter och såg flickan girigt rannsaka
postväskan. Hon skulle just ge henne en
tillrättavisning, då Brita gaf till ett utrop: detta är från Jan!
— Korresponderar ni, hur vågar han? Helga
räckte ut handen för att fatta brefvet, men Brita
släppte det ej.
— Det är till Krister, sade hon, hvar är han,
i ateljén? Hvad kan det vara?
— Det angår antagligen inte dig, sade Helga,
och tog henne i armen. Jag förbjuder dig att
springa ner och ställa till en scen i Elisabeths
närvaro, när du inte har så mycket förstånd själf.
— Förstånd, sade Brita trotsigt, tala om
förstånd! Men hon gaf till slut, om än motvilligt,
ifrån sig brefvet. Helga ringde på jungfrun och
bad henne lägga in posten på häradshöfdingen
skrifbord.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
