Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
som det skall, var säker på det, sade faster Anna
och såg på Magda med en bekymrad blick.
— Än har hon inte fått kopparpannan, tänkte
Hans för sig.
Magda stelnade till, skämtet föreföll henne litet
besynnerligt.
— Hör nu, Magda, sade Helga, för att leda
samtalet in på andra vägar, om du skulle be Brita
hit i kväll, hon har det inte så roligt, där hon
sitter och hör om moder Sveas sårade hjärta. Jag
kan ringa, om du vill.
— Nej, för Guds skull, gör inte det, utbrast
Magda förfärad. För hon har varit här hela
eftermiddagen, och blir kvar till kvällen, och Alf skall
följa henne hem, har jag lofvat hennes mamma.
— Hur kan du vara så dum? sade Helga blott,
vet du hans nummer?
Och hon skyndade mot dörren.
— Nej, ring inte, Helga, eller låt mig —
De tre andra sutto tysta.
— Det där var Jan Eldings nummer, sade Alf
efter ett ögonblick, och gläntade litet på portiären.
— Elding! faster Anna spärrade upp ögonen.
— Känner faster den fähunden? sade Hans,
men hon bara runkade på hufvet.
— Nå, Helga? faster Annas röst var mycket
ifrig.
— Brita var redan hemgången, sade Helga kort.
— Jan Elding, Jan Elding, är det han? sade
gumman, då får jag gråta öfver Brita en natt till.
— Ja, minst, sade Hans.
— Hur mår Rosa? frågade- Helga afvärjande.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
