Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
— Tror syster, frågade hon tankfullt, att hon
kommer att tacka oss, för att vi drog upp henne
ur Norrström?
— Om jag skulle arbeta för tack, sade syster
kort, så vore jag väl inte här på
upptagningsanstalten. Då kanske jag spelade på biograf, sade
hon med en liten krökning på läppen.
Helga hörde henne inte.
— Seså, nu vaknar hon snart, hör så jämnt
hon andas. Vet syster, jag skulle allt önska, att hon
inte behöfde vakna här på britsen. Är det många i
salen ?
— Ja, nästan fullt, det är säsong nu. Men om
doktorn tycker, så tar jag henne in till mig. Det är
för resten bekvämare för mig, tillade hon.
Däraf kom det sig, att Rosa, när hon slog upp
ögonen med ett jämmerrop, som hade hon för
andra gången födts till lifvet, befann sig i ett litet
förnumstigt flickrum med röda allmogemöbler,
röd-rutiga gardiner, och hela fönstret fullt af blommor.
Det dröjde några ögonblick, innan hon hunnit
orientera sig, och detta ögonblick tillkännagaf hon
för sin räddare med ett häftigt utbrott af gråt.
— Nu vet hon, att hon lefver, sade syster.
Helga böjde sig ner öfver henne.
— Seså, kära barn.
Då flickan slutligen blifvit herre öfver sin
nervösa, darrande gråt, hviskade hon nästan
ohörbart: hvarför tog ni upp mig?
— Det var inte din tid än, sade Helga. Här
blir alla snälla mot dig, du skall inte vara ledsen.
Flickans svar var blott en ny, sakta jämrande»
2. — Helsa Wisbcck. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
