Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
dagar och år och icke på måfå in i det okända,
men mot ett bestämdt mål.
— Det är ingen slump, tänkte han, det är rätt
och nödvändigt, att den kvinnan bär blåa vingar.
Han höll sina ögon stadigt riktade mot hennes
ansikte och fick se henne vakna upp ur sina
omsorger, stanna, förvånas och slutligen le mot honom
med röda kinder.
I nästa ögonblick höll han hennes hand i sin.
— Helga, stanna och vänd ditt ansikte mot
ljuset, jag måste se noga på dig, det är fem år
sen vi sågs sist.
— Sex, sade Helga. Kära Krister, att du kände
igen mig.
— Sex! Det är då inte mitt fel, sade han, du
har aldrig velat komma till mitt hem.
— Och du inte på min examensmiddag.
De skrattade bägge.
— Låt oss lämna ämnet, Krister, sade Helga,
hvar har du fru Elisabeth?
— Hon är kvar hemma, hans min blef allvarlig,
jag hade tänkt att tala med dig som läkare om
henne.
En rodnad gled öfver hennes ansikte, och hon
såg besvärad ut, det föreföll så orimligt att med
Krister diskutera hans hustru, så som hon fått göra
med andra män, som rådfrågat henne. Då hade
ju situationer uppstått, där endast samtalets
fullkomligt officiella ton räddat bägge parter.
— Kom hem till mig en kväll, sade hon
af-värjande, så får vi språka.
Han gjorde sällskap med henne nedåt gatan, han
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
