Stormästaren till dem: "Herrarnes inre skicklighet är för väl känd, att några yttre prof icke anses nödiga, utan anmodas ceremonimästaren att försätta recipienterne i den föreskrifna vikningsställningen och meddela dem tecknet." Sedan receptionen i vanlig ordning försiggått och recipienterne blifvit dekorerade med florshufvan samt af Stormästaren helsade och uppmanade till fortsatta bemödanden att ernå fullkomlighet, afslutades förhandlingarne med den vanliga aktningsbetygelsen för hedersledamoten. - Under tiden emellan högtidsdagarna år 1848 och år 1849 fullbordades ett verk som för Wikningskommissionen var af största och vigtigaste betydelse och som således gör en oförgätlig epok i kommissionens historia. Då fullbordades nemligen det åt tredje premiervikaren Charles Bouvik och ceremonimästaren Qvippe Wallvik gifna uppdrag, att med biträde af vikmästaren Metzenius Wikstadius (landskontoristen Metzén), på grund af urgamla häfder och traditioner, uppgöra den för kommissionen ännu gällande Konstitution, som, sedan den på förvikningen blifvit vederbörligen och noggrant granskad och antagen, på högtidsdagen 1849 högtidligen antogs till evärdlig efterrättelse. Som detta märkvärdiga dokument aldrig blifvit i sin helhet publiceradt, införes det här in extenso. Första Boken. 1:a Kapitlet. Om Wiknings-Kommissionens ursprung och ändamål § 1. Kommissionens ursprung är för hvarje oinvigd, likasom Skapelsens för menniskoförståndet, hitintills outredt. § 2. Kommissionen är egen i sitt slag, en och oupplöslig, § 3. Kommissionens ändamål är dyrbart, intressant och öfverraskande. 2:a Kapitlet. Om Kommissionens nödvändighet. § 1. Kommissionen är alldeles oumbärlig.