Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Anders Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
424 Dödsrunor
barnatro, som städse förblef underlaget for hans teologi, oc?h
ju mer ett långt lif förde honom in bland tros- och otros*
riktningar, hvilka störde enheten, dess mera vände sig hans en
tid frikyrkligare åsigter tillbaka till kyrkans famn. Vid vårt
första kyrkomöte reserverade han sig formligen mot mötets
beslut, att antaga riksdagens lagförslag till lättnad för
lekmannaverksamhet inom kyrkans råmärken.
Anders Sandberg var född i Torsås socken, nära Kalmar,
den 24 Jan. 1797. Föräldrarne afflyttade 1801 till Öland och
kallas af en talare i presteståndet (1854) »inhysesfolk», »bland
hvilka», fortfor talaren, »både funnits och än i dag finnas
flere, som äro förmögnare än många, som benämnas bönder».
- »Jag är uppfödd i en inhysesstuga», hade nämligen
Sandberg sagt, på tal om en bevillning, från hvilken han ville
förskona de fattigare klasserna, »men såg hvarken der eller
i min omgifning annat än en större eller mindre fattigdom,
och den stundom till ytterlighet». Föräldrarna hade tre barn
och fadren blef snart lam. Det är alltså mer än troligt, att
de ej hörde till de »förmögna inhyseshjonen» i presteståndets
protokoll; men ändå underkastade de sig de umbäranden,
som kräfdes, för att låta äldste sonen studera till prest.
En prestman, Johan Mich. Schmitth, som 1817 var
komminister i Torslunda på Öland, kallas då af Anders Sandberg
»min bäste gynnare och förste lärare i skolämnen». Detta
var i hans första akademiska disputationsprof. I det andra
nämner han Ölands landshöfding, Axel Adlersparre, som sin
»främste mecenat». Men med konditionerande fick den
fattige ynglingen både som skolgosse och gymnasist (i Kalmar)
hufvudsakligen skaffa sig sin utkomst, liksom sedermera som
student, det han blef i Lund 1816. Här begynte han egna
studier åt alla de ämnen, som vid akademien hade målsmän
inom den filosofiska fakulteten, ej minst åt de
naturvetenskapliga, men umbärande och öfveransträngning vållade
honom snart en svår nerffeber, af hvilken han för hela lifvet
fick ett bittert minne. En sköterskas misstag föranledde
nämligen, att den sjuke fick en matsked ur en af de för kemiska
studier hémtagna flaskorna, i stället för ur den af läkaren
föreskrifna, och häraf följde - väl icke döden, men en för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
