Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Nikolai Frederik Severin Grundtvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikolai Frederik Severin Grundtvig. 375
som literatör: han gaf ut predikningar och psalmer, hvilka
väckte många sinnen, och motståndare inom kyrkans
»öfver-klass» sågo honom mer och mer utveckla sig till kyrklig
partichef - med ett parti, som växte dag för dag. Bland
Danmarks skalder intog Grundtvig redan tidigt ett rum, ehuru
man funnit honom mera framstående som »skaldenatur» än
som skald. Som historisk författare, som utgifvare och
om-skrifvare af historiska källskrifter utvecklade han ock en
otrolig flit och i tidningspolemiken var han ingen främling.
Ändtligen, 1839, fick han en »tjenst» - som predikant vid Vartous
hospitalskyrka i Kjöbenhavn. Och ehuru han 1861 erhöll
biskopstitel, lemnade han aldrig denna anspråkslösa ställning,
som dock gjorde honom till herre öfver en predikstol, en
dopfunt och ett altare. Här församlade han i mer än tretio
år sin hjord, här sjöngos hans psalmer, här hördes hans
väldiga predikan, här vann han tusendens och åter tusendens
vördnad och kärlek.
Äfven i katedern och i riksförsamlingen har Grundtvig
känt sig hemmastadd. Från den förra höll han under 1830-,
40- och 50-talen tidtals föreläsningsserier öfver historiska
ämnen, i den senare deltog han från 1849 till 1857, med
frikyrklig och demokratisk hållning. Vid folkmöten och
studentmöten var »gamle Grundtvig» en kär gäst, som sällan
underlät att taga ordet, då han var närvarande, och ofta äfven
strängade sin lyra. Den gamle, ärevördige mannen med det
sida hvita skägget, silfverhåret, den fårade pannan och de om
eld och kraft vitnande ögonen var alltid en tilldragande syn,
då han talade i församlingar, vare sig från Vartous
predikstol eller festkatedern i Tivoli.
Hans lif var långt och hans verksamhet, om än af åldern
inskränkt, afbröts ej förr än i döden. Den l sept. 1872
predikade han ännu, och den 2 afled han fridfullt i sin
länstol, några dagar innan han nådde sin nittionde födelsedag.
Han var tre gånger gift och hans sista hustru, som, sjelf
enka, förenade sig med honom, då han var mer än sjutio år,
tillslöt hans ögon, Hans son, professor Sven Grundtvig, har
ett ansedt namn inom Nordens literatur såsom nordisk
språkforskare och utgifvare af Danmarks Kjcempcviser, hvilka redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
