Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1820 och vid en akademisk fest 1823 lemnade Tegnér
uttalanden i dagens politiska och literära stridsfrågor, hvilka
genljödo öfver landet. »Dina ord äro löpeldar», säger en vän
om ett annat slag af Tegnérska utsagor, hans uddfulla,
epigrammatiska infall, ögonblickets barn, men snillets tillika.
Så kunde slutligen en vän, utan öfverdrift, försäkra honom:
»Du är en kung i opinionens rike».
Många stygn hade sökt den oförfärades bröst under
striden, få träffat, ännu färre sårat. Helsa och jemnmod följde
honom ännu i hemmet som i katedern, när han diktade
Frithiof eller Axel, Nattvardsbarnen eller tillfällighetsdikter för
vänkretsen, Solsången eller Hjelten, när han tolkade Pindaros
för studenter eller i kamratkretsen »Herberget» kastade kring
sig frivola infall »vid glasens klang». Men redan vid några
och fyrtio år begynte helsan blifva mera vacklande och kort
derpå rycktes han bort från de omgifningar, uti hvilka han
lefvat sig in, till en plats och en lefnadsställning, hvilka
jemförelsevis isolerade honom som menniska och gåfvo åt hans
verksamhet en helt ny riktning.
Den jemna ström af akademisk ungdom som från Lund
återvändt till hemorten i kyrkans och skolans tjenst hade
under årens lopp hunnit inflytande, och vid medlet af
1820-talet skulle knappt något af de sydsvenska stiften kunnat
kallas till biskopsval, utan att talrika röster höjts för att åt
stiftsstyrelsen eröfra Tegnérs mäktiga person. Vexiö stift
blef ledigt 1823, och vid valet 1824 samlades på Tegnér det
största röstetalet. Han mottog förslagsrummet och utnämdes
till biskop 1824, men afflyttade först två år senare från Lund,
och icke ens då till biskopshuset i Vexiö – hvilket, liksom
lönen, ända till 1 maj 1827 innehades af företrädarens enka
– utan till ett landtställe i stiftsstadens närhet, Tufvan.
»Parnassen har aldrig burit ett modestare namn», skref Leopold.
Mycket af Tegnérs personlighet ansågs icke väl stämma
öfverens med biskoplig värdighet, och mycket som
konvenansen fordrade underkastade sig aldrig Esaias Tegnér. Men –
som Franzén skref 1824 – »den är mycket blind eller ser
åtminstone ej mer än ytan och skalet, som ej finner en djup
religiositet fördold under din poesi». Med mycket allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
