Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Anton Niklas Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122 Riksdagsgalleri 1886-89.
odling» räknar han (i sitt installationsprogram som professor)
till det bästa arf, föräldrarne lemnat honom, och då de
egnade sin son åt studierna, var det i hopp att han skulle bli
prest. Från Uddevalla skola kom gossen 1831 till Göteborgs,
uppflyttades till gymnasium 1833 och blef student i Upsala
1836. Biskop Wingård, som följde med de unga, intresserade
sig för Sundberg, och då Wingård som erkebiskop återsåg
Sundberg, då en af den i Upsala studerande »Göteborgs
nations» prydnader, underlät han icke att söka hålla honom
qvar vid tanken på en presterlig framtid. Denna hade
nämligen begynt förefalla den unge kandidaten mindre lockande;
den filosofiska fakultetens lustgårdar strålade fagrare, än de
teologiska disciplinerna. Men fortsatta studier, sjelfpröfning
och råd af män som Wingård och Annerstedt stadgade
barndomshågen på nytt. Sundberg, som 1842 promoverats till
magister primus, blef 1845 teologie kandidat och docent,
prestvigdes af Wingård samma år, utgaf 1847 en latinsk afhandling
om den Antiochiska skolan i 3:e och 4:e århundradet, och
utnämndes 1849 till adjunkt i teologiska fakulteten i Lund. Der
fick han genast förestå professur, gjorde sedan en årslång
studieresa i utlandet, speciminerade med en latinsk
afhandling om barndopet för professur och utnämndes 1852 till
Thomanders efterträdare som professor i dogmatik och
moralteologi. Universitetets rektor, den gamle »filosofen»
Westman,försäkrade i installationsprogrammet, att den nye läraren »bättre
än någon annan skall visa, att en sann tro lika litet skyr
förnuftets ljus, som ett sannt vetande utestänger trons värma».
Att just Sundberg skulle visa detta bättre än andra, var
dock en fråga, som snart nog skulle sättas under debatt.
Sundberg var en human verldsman, hade inga trångbröstade
åsigter om de s. k. »adiafora», hvilka en annan riktning inom
församlingen icke kunde tillåta sig, stämplande sådant som
ofelbar frukt af ett oomvändt sinne. De som företrädesvis
ville räknas till de »troende» hade helt andra låter. Den
»andliga» och frikyrkliga strömningen växte i hela Sverige,
ingalunda minst inom det stora sydsvenska stiftets område.
Den enskildes tro och samvete, individens kristliga lif, var
fö£ denna »hufvudströmning» församlingeas A oc{i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
