Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Liss Olof Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 Riksdags galler i 1886-89.
var ett af de missbruk, mot hvilka dalarepresentanten tidigt
drog i härnad med motioner och anföranden i kammarens
plena. Teaterns egenskap af bildningsanstalt var honom
alldeles ofattlig, men att den tog en del af skattebidragen i
anspråk fattade han som en grym orättvisa mot skattdragarne.
Under ordande härom målade han i hjerta taflor kontrasten
mellan teaterns lyx och hemortens nöd. »Det finnes andra
skådespel», utbrister han, »än de, som ges på k. teatern, jag
menar den scen, då från den fattige utmätes hans sista bohag
till kronoutskyldernas betalande», och den scenen står så
lifligt för hans minne, att den mer än en gång återkommer
under hans lifliga debatter för sparsamhet med statens medel.
Få ha också varit så konseqventa i detta fall som Liss
Olof Larsson, då det gällt statsbudgetens utgiftsafdelning. Ty
han fäster sig icke blott vid embetsmannalöner och pensioner,
han granskar härens och beväringens ransoner, han nagelfar
fångars utspisning och bemöter till och med en gång med
stötande hån ett förslag om ersättning åt två oskyldigt
häktade qvinnor. Men på inkomstaj"delningen är det en annan sak.
Der kommer statskassan i andra hand, de skattdragande
jordegarnes bästa i första.
Knapt någon af »Andra kammar-majoritetens» män har
så eftertryckligt som Liss Olof Larsson inom riksdagen fört
deras talan, som »i 200 år burit indelningsverkets tunga»;
d. v. s. deras, som ega den »icke-privilegierade» jorden. Med
en talang, som är obestridlig, har han härunder följt
föredömet af den romerske statsman, som afslöt alla sina yttranden
i senaten med orden: »för öfrigt anser jag Cartago böra
ödeläggas ».
Är det fråga om nedsättning af postporto, om afskaffande
af vatten- och bröd straff et, om embets verks lönereglering, om
emigrationen, om tull på kolonialvaror - allra mest när det
är fråga om försvarsväsendet, alltid har Liss Olof sin »kläm»
på slutet. »Vi hafva denna riksdag», klagar han 1884, »fått
från regeringen mottaga förslag, såsom t. ex. derom, att
fångar numera skola undslippa vatten- och brödstraffet, d. v. s.
man lindrar för dem som begått lagbrott. De som hafva stor
brefvexling hafva fått postportot nedsatt, och löneförbättrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
