Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter i Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans inlagor icke ett spår. Hans stämning afspeglar sig
däri uti ett och allt så oförbehållsamt som möjligt, och
vanligtvis är den stämningen upprörd. Så gaf han ej
sällan själf ökad styrka åt sina vederdelomäns påståenden om
hans olämplighet för hvarje uppgift, hvarje ställning, som
fordrade lugn besinning.
Men den, som känner hans inre historia från denna
tid, undrar dock mindre öfver hans bristande
sinnesjämn-vikt. Innan han lämnade hufvudstaden hade han gifvit
sitt hjärtas kärlek åt en ungmö, hvars rika anlag han
bättre än någon annan varit i tillfälle att uppskatta och
som, ehuru då ännu föga mer än ett barn, påverkad af
äldre närstående anförvanters varma önskningar, gifvit
honom hjärta och hand. I hopp att snarast möjligt åt sig
och henne kunna förvärfva ett hem, kom han till Lund.
Men hans förhoppningar gäckades; bland de fattige lärde
hörde »lönekrångel» till de oaflåtligt återkommande
tvisteämnena, och 1823 års stora uppfostringskommitté hade
genom sina förslag i olika riktningar föranledt konungen
att förordna om uppskof med tillsättandet af flera lediga
lärostolar. Efter prof. Lidbecks död hölls sålunda
professuren i ästetik ledig under fem år, och bibliotekariesysslan
vid universitetsbiblioteket hölls också ledig. Under tiden
ändrade hans unga trolofvade tycke; han förstod det och
återgaf henne sin frihet. Men de inre strider, detta steg
kostade honom, voro sönderslitande och nedbröto honom
måhända mer än det arbete, medelst hvilket han sökte
döfva sin sorg.
Skillnaden emellan det lif, han under nära fem år
lefvat i hufvudstaden, och det, som i Lund stod honom
till buds, var ock stor. Hans fullkomliga oförmåga att
respektera fördomarnes, ovanornas, den konventionella
osedens häfdvunna rätt, måste i den lilla universitetsstadens
trånga förhållanden komma honom att »stöta på* vida både
oftare och skarpare än hvad som behöft komma i fråga i
de kretsar, inom hvilka han rört sig i hufvudstaden; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
