Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morologi, hvaråt lärare logo, utan att vi därför fingo en
bättre auktor.
Elias Heurlin var lektor i matematik, numera en skugga
af sitt fuimus Troes. Det var till stor skada för
undervisningen i en så angelägen vetenskap. Gubben drack nu
väl gärna och satt hellre hos Per Nicl. Wieslander,
»Dom-Capellanen», än hos Euclides. Dock glimmade det gamla
snillet understundom fram. Jag fick högsta betyget i hans
vetenskap, då jag bortgick till akademien, mera för några
kvicka svar än grundliga insikter. Någon gång förestods
lektionen af magister A. G. Ahlstrand> som ej var
jämn-förlig med Heurlin i snille, men nu gagnade oss mera, hälst
han genom sitt aktningsbjudande uppträdande vann allmän
uppmärksamhet på sina demonstrationer.
Sam. Elmgren var en »liten vante», för att tala
Öd-manns språk. Den lilla figuren, det i proportion långa
anletet, det egna än långdragna, än framstörtande uttalet
springandet utmed väggarna jämte gatorna med en liten
lutning på hufvudet o. d. var ej ägnadt att inge respekt.
Och likväl hade han den. Det var en kraft af hans
vetenskaplighet, som äfven ynglingar förstodo uppskatta. Men
vi stötte oss mycket på hans ej dolda, om ock just ej ofta
framhållna gyckel med religiösa föreställningar, hvarpå jag
inga prof vill meddela. Han var däri så oförsiktig, att
min vän Rodhe samma dag han första gången framtagits
till nattvarden, måste springa från bordet, i anledning af
den konversation den lille lärde värden förde med
domprostens adjunkt Granstrand, hvilken utdelat nattvarden. Om
tidsanden själf friar mina barn från slika lidanden, så må
de veta, att det ej alltid så varit. Elmgren var mån att
vidga våra kunskaper, utom hvad lag kräfde af både honom
och oss. Han lofvade mig undervisning i engelska, och
jag blef kvar en sommar i staden för att begagna anbudet.
Ihop med en Harmens, statssekreteraren Arnells svåger,
läste och skref jag engelska, som blef mig nödigt att känna,
då jag skulle mottaga en läijunge från Västindien. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
