Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Skulder blir ungdomens fördärf. Det slutar aldrig
väl för den som en gång har börjat låna. Skulderna
växer honom snart öfver hufvudet, de växer som en
snöboll i kramsnö, det finns ingenting
förskräckligare än skulder! . . . Gör hvad ni behagar, men
gör inte skulder, brukar jag varnande säga till
mina nevöer, och skrif för all del inte på växlar.»
»Studentväxlarna är vårt samhälles kräftskada, har
jag hört min man påstå,» inföll fru Ljunglöf, och
lät sina förskräckta ögon uppsöka assessorskan Ström
liksom för att vädja till ytterligare en auktoritet.
Från bordet, där Emmy och doktorinnan ordnade
vinsterna, hördes undertryckt skratt. Men det
tystnade, när öfverstinnan Thordéns allvarliga stämma
yttrade:
»Ja, det går nog an att afråda ungdomen från
skuldsättning, ifall man kan bekosta dess uppfostran
och studier, men alla föräldrar och uppfostrare har
tyvärr inte råd därtill. För fattiga unga män blir
det en tvingande nödvändighet att ta upp studielån . . .
någon annan utväg ges inte.»
Alla visste att öfverstinnan talade af erfarenhet
och att hon själf som enka under stora umbäranden
uppfostrat fyra raska, välbegåfvade söner. Men hon
ansågs i alla fall litet egen af sig och hennes åsikter
väckte alltid opposition inom hennes krets.
»Kära Henriette, sådana skulder blir, så att säga,
ett i framtiden räntebärande kapital. Naturligtvis
har jag inte talat om dem, utan om de stora summor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
