Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obrukbart, men det kvittar dem naturligtvis lika,
bara de får tala latin . . .»
Å, fan heller, två så vackra flickor!>> afbröt han
plötsligt vid åsynen af Maria och Rosa sin polemik
mot läkarna.
Ehuru han inbillade sig, att han sänkte sin
högljudda röst till en hviskning, hördes den likväl öfver
hela rummet och den varmblodiga gamla herrns utrop
besvarades med allmänt skratt samt af de båda
flickorna med blossande rodnad.
»Nej, vi har ännu inte träffats,» sade han, när
Greander presenterade dem, »jag har ju de sista
veckorna inte kunnat komma hit ut i matsalen för
det fördömda benets skull . . .»
»Leonard får inte stå, Leonard måste tänka på
att doktorn förbjudit Leonard att stå på det sjuka
benet,» förmanade med klagande röst en liten, tunn,
gammal dam, som kom ut ur sitt rum, åtföljd af en
liten, orimligt tjock hund.
Öfverstens syster, majorskan Stjärnefelt, hälsade
på Greander med gammaldags sirlighet och
förbindlighet.
I gengäld för hennes artighet böjde doktorn sig
ned och klappade den feta hunden, som vänskapligt
igenkännande strök sig mot hans ben.
Var detta Fix eller Fox? Han kunde aldrig skilja
på dem, men de voro väl för öfrigt krya båda två
och mådde godt som vanligt? förmodade Greander.
Nej, ack nej, Fix var död och hans matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
