Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräcken för det okända. Hon förmådde heller
icke lösgöra sig ur dess grepp genom att som
vanligt, då något gick henne emot, tänka att hon
snart skulle vara kvitt allt sorgligt här hemma,
medan lyckan väntade henne ute i livet. Något,
som var starkare än hennes vilja, tycktes liksom
med osynliga länkar fjättra henne just vid det som
hon med all makt strävade att skjuta ifrån sig.
Där ute hade det börjat blåsa. Då den nattliga
tystnaden avbröts av de första vindstötarna,
som utanför fönstret satte de stora björkarnas
frusna kvistar i rörelse, hördes ljudet såsom djupa
suckar av ångest och bävan.
Elin skyndade sig att gå till sängs och få somna
bort från denna plågsamma ängslan. Men ännu
i sömnen förföljde henne detta onämnbara tvång.
Hon drömde, att hon flydde undan en stor fara.
Den hade intet namn, hon visste icke varifrån
den kom, men hon kunde icke hinna undan. Hon
förmådde icke röra sig. Faran var över henne.
Den var kring henne. Den var överallt, där hon
var, och den måste krossa henne.
Dä fick hon plötsligt se sin mor. På sitt
stillsamma sätt kom modern emot henne och räckte
henne sin hand, såsom hon fordom gjort den tiden
Elin varit ett litet barn, som måste ledas och
hjälpas fram.
— Mor! ropade hon — mor! ... och vaknade
av att hon verkligen ropat högt.
Ångesten och skräcken hade vikit från henne.
Och då hon tänkte på modern, kände hon, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
