Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog ånyo fram brevet och såg för säkerhets
skull än en gång på dess datum.
— Det har varit länge på väg och dessutom har
det legat två veckor på postkontoret här. Ingen
från våra trakter hade under den tiden synts till
i kyrkbyn, så att hon inte hade kunnat skicka
det hit, hade postfrun sagt.
— Gud bevare vår Elin för alla de faror, som
hon kan bli utsatt för under den långa och svåra
färden, sade madam Karlsson. — Det är nog en
farlig resa, så fullt av minor som havet nu är, förutom
alla andra svårigheter, som kan möta henne nu
i krigstiden. Och dyrt blir det väl också, tänker
jag, gruvligt kostsamt.
— Elin har pengar nu, svarade Karlsson med
ett belåtet leende. — Hon har haft god lön och har
varit klok och har lagt av och sparat av lönen
hela tiden i Amerika. .. låt se, hur länge är det
sen hon reste dit?
— Sex år, sade hustrun — hela sex år blir det
nu i sommar. Fort går tiden, gruvligt fort! Nitton
år var hon, då hon reste, och nu är hon tjugufem.
— Ja, Elin har haft tur att få en god plats,
fortfor mannen — men nu har frun, som hon tjänat
hos, dött och i sitt testamente bestämt, att Elin
ska ärva en summa pengar, så står det ju i brevet.
Vad var det nu igen frun hette?
Karlsson tog åter glasögonen på och vek upp
brevet. — Eliot, fru Eliot hette hon.
— Hon var visst en god människa, inföll madam
Karlsson trohjärtat, i det hennes vackra, bruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
