Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommar och vinter kördes i skarpaste traf, när herr
Henrik åkte till Lindby.
Den gamle herrn ansågs allmänt för ett stort
original. Han gick klädd såsom modet fordrade på
trettiotalet. Gamla socknebor berättade att han i
unga dagar varit en stor vildhjärna; men huru det
kommit sig att han plötsligt slagit om och begynte
ett annat lif, det hade ingen någonsin mäktat
utgrunda. För sin ironi och kvickhet var han både
fruktad och eftersökt i sällskap och hans ord vägde
tungt vid afgörandet af socknens angelägenheter. Och
allmänt beklagade man att den finska grenen af
ätten skulle utslockna med honom. Det var
visserligen en känd hemlighet, att en mycket framstående
ung vetenskapsman vid universitetet i Helsingfors
var hans son, och att herr Henrik Ekestam ingenting
högre önskade än att erkänna honom som sådan
och insätta honom i alla sonliga rättigheter, men
man visste ock att den unge mannen afböjt anbudet
med den stolta förklaringen, att han skattade det
namn han själf gjort ryktbart, högre än det som
blifvit honom vägradt den tiden han behöft stödet
och skyddet af ett namn.
Hvarje vecka på bestämd dag och tid stannade
den gula schäsen eller gröna släden framför trappan
på Lindby. Alltid, både vinter och sommar, kom
herr Henrik med en blombukett, som framlämnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
