Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. En hvar på sin post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händig, som Lovisa var, kunde hon alltid göra nytta
i ett hem, sade Ulrika. Dag efter dag blef fröken
Lovisa alltmera stilla och tyst och ingen önskade heller
att hon skulle tala, ty hennes ord föllo ofta skarpa
och bittra, utom när de riktades till barnen. Hvad
hon tänkte på eller önskade och hoppades, visste
ingen. Fröken Lovisa blef bara högmodigare år
från år, sades det.
Efter Lars Peters död begynte herr Henrik
tidt ofta komma öfver till Lindby. Fru Ulrika
kunde behöfva en handräckning vid arbetet och ett
godt råd då och då, antog han. Småningom vande
man sig på Lindby att se den gula schäsen från
Henriksberg regelbundet åka upp på gården en
gång i veckan.
Herr Henrik gycklade som förr med fröken
Lovisa. Ofta hördes han håna det goda och
nyttiga han själf och andra utförde, och nu liksom
förr visste man aldrig riktigt hvar man hade
honom. Gamle sektern skakade mången gång på
hufvudet med en förmodan att för en sådan
galenpanna som herr Henrik alla förehafvanden dock sist
och slutligen måste taga en ända med bedröfvelse.
Men fru Ulrika satte stort värde på herr Henriks
åsikter och frågade honom ofta om råd.
Sedan en tid tillbaka hade något begynt
sysselsätta hennes tankar och ledt dem från det vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
