Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Gnistor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som försiggick ute i staden den 27 juli satte alla
unga sinnen och hjärtan inom anstalten i brand.
Eleverna stormade fäktsalen, refvo till sig floretterna,
läto knapparna flyga af spetsarna och hvässade
klingorna under natten mot stengolfven i korridorerna.
Så handla fria män — medan vi ...»
Han bet sig i läppen, såg ned i brefvet och
läste:
»Revolutionen tog sin början i Palais Royal,
kvarteret, som blixtrar af guld och ädla stenar, de
rikas och de prostituerades kvarter, där under
glansen och prakten all civilisationens uselhet gömmer sig.
Vid solnedgångens sista glöd sågs en man löpa
längs Quai de l’Ecole med trikoloren i sin hand.
Ingen oro, intet skri förspordes bland
människomassan, endast stum förvåning rådde, alla ansikten
voro bleka af sinnesrörelse. Ty de färgerna hade
man icke skådat på femton år. Detta var signalen
till revolutionen, i dessa tre bitar tyg af olika färg
läste folkets blickar en hel hjältesaga, i dem låg
kejsardömets epopé med drömmen om nya segrar
förborgad och slog som en flamma ut mot de lystna
blickarna ... Sedan kom hela den märkvärdiga
striden, som förvandlade en världsstad till ett slagfält.
Upproret grep omkring sig och öfverallt blef det
folket, som fick öfvertaget. Hela Paris var gripet
liksom af en moralisk berusning, där låg något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
