Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den starka solfyllda bergsluften och föraktar dalens
trälande folk och dalens tunga mörka skugga. —
Och dock eftersträfvade han just dessa föraktade
människors bifall och brann af medlidande för dem
som voro trälbundna.
Medan han läste och skref, föllo då och då de
mattgula lindblommorna ned öfver honom.
O-hoj! — Var Carl Gustaf ännu därute? Lars
Peter stod och ropade att middagen var färdig.
Medan Carl Gustaf gick upp mot byggningen,
kom fru Ulrika ut på trappan, otålig öfver att
herrarna läto vänta på sig, så maten kallnade.
Hennes hår lyste som guld i solskenet och han
hade sin fröjd af den synen. Men när han såg
brodern lägga armen om sin hustrus lif, och skjuta
henne in genom dörren, uppsteg hos honom en
oresonlig vrede mot Lars Peter. Det att han var
i sin goda rätt, förargade Carl Gustaf allra mest.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
