Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Under lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håg, hade han aldrig tänkt sig en verksamhet för
egen del annat än som ett fritt kringsväfvande i
vetandets värld; dock hade han tagit det som en
själffallen sak att det vetande han sålunda
hopsamlade, äfven skulle skänka hans medmänniskor lycka
och förmåner, så snart han till dem värdigades kasta
några smulor af sitt rika förråd. Och han hade
känt sig djupt kränkt och förödmjukad af att man
här hemma icke förstod hvilken värdefull gåfva han
kom med.
Medan han häftig och uppbrusande med blicken
fäst mot höga mål och själen förtärd af en
lidelsefull längtan att se det rätta segra, högljudt fordrade
lycka, rättvisa och frihet för alla, afskydde han det
långsamma fortgåendet mot ett bestämdt mål jämte
den kälkborgerlighet han ansåg ett sådant
handlingssätt innebära. I det han hyste ett oändligt
medlidande med den förtryckta, plågade
mänskligheten i dess helhet, ringaktade han de flesta af de
hvardagsmänniskor, som kommo i hans väg. Folket
som han sökte, skulle vara stort i sin olycka, men
det han fann var endast en skara trälbundna
jordkryp, hvilkas små fel och små förtjänster liksom
utplånade och utfyllde hvarandra, så att endast en
ful flack hvardaglighet återstod.
Han såg från bersån Lars Peter komma upp
för backen. Därvid erinrade han sig att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
