Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Döda minnen och lefvande tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de gamla, som hållit tillsammans det hela, gå bort
och de unga, som ingenting kunna och ingenting
vilja, sitta vid styret: först dog gamla nådig herrn
på Henriksberg, så prosten, nu majoren — och
Lindby-sektern ... klockringaren-dödgräfvaren stod
och räknade på fingrarna.
»Hvad!» ropade åhöraren bestört, »han är väl
inte död, sektern!»
»Inte precis,» medgaf klockringaren-dödgräfvaren,
»men borta från socknen är han i alla fall. Det
finns heller inte allt kvar af en mera, när en ger
bort det en äger. Inte för det att sekteren hör
till den sorten, som klär allting af sig, innan han
lägger sig, men Lindby är inte mera sådant det
var på hans tid. — Nå men nu ska jag inte stå
här och hindra herrn, som kanske har lång väg
kvar ännu att resa i kväll,» afbröt sig den gamla
pratmakaren. Nyfikenheten att veta något om
främlingen segrade slutligen öfver begäret att föra ordet.
»Jaså till Lindby,» genmälde han till den
främmandes svar att detta var resans mål. »Nå, om
herrn varit där nå’ngång förut, skall herrn själf
märka skillnaden mellan förr och nu. Nu för tiden
går allt nedåt — nedåt — bara nedåt, säger jag,»
ropade han efter den unge herrn, som nickat till
honom ett kort farväl utan att inlåta sig på något
resonnemang om Lindby och dess invånare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
