Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Familjen på Lindby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, att du icke velat hafva honom, men att du
dock aldrig kunde gå ur hans tankar. Han kommer
säkert igen, om du så bara ger ett tecken med
lillfingret.»
»Så du talar, Ulla,» svarade fröken Lovisa halft
brydd och halft förargad. »Färling skulle jag inte
vilja gifta mig med, om jag än piskades därtill —
fastän din svärfar tror att hvem som helst kan vara
god nog åt en fattig flicka,» tillade hon harmset
med en knyck på sin stolta nacke. »Huru var det
han skref till er, när jag skulle komma hit: ’Tillred
åt denna fluga en fridens boning, där intet stör
hennes sömn, intet nattvak förslappar hennes nerver,
intet barnskrik jagar hennes drömmar på flykten —
och ändå är det efter sådant för egen räkning den
hönan springer’.»
Fröken Lovisas läppar darrade, när hon anförde
de förolämpande orden och hon fortfor häftigt:
»Men det vet du väl, söta Ulla, att jag ingenting
ondt menade med hvad jag skref till Ann-Sofie
såsom svar på inbjudningen att komma hit öfver.
’Oaktadt jag är svag till krafterna som en fluga,
skall jag dock hjälpa Ulrika med hvad som
behöfves, men nattvak och barnskrik gör mig
oförmögen till allt’, stod det i mitt bref. Jag kände
mig så svag och alldeles förbi efter allt nattvaket
med Heddas barn, och i den sinnesstämningen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
