Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Familjen på Lindby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon den stora nyckelknippan på bordet. Nu skulle
barnet hafva sina russin. De voro ju ämnade till
henne, hade det stått i brefvet.
Den lilla flickan såg med förtjusning, huru den
stora nyckeln vreds om i låset och dörren, som eljes
obevekligt dolde alla de åtrådda läckerheterna, sprang
upp. Hennes små händer kramade den bruna
pappersstruten, som de ändtligen fingo rå om, och likt ett
snålt litet djur fyllde hon genast munnen med så
mycket den möjligtvis kunde rymma.
Fröken Lovisa och barnet fingo i ostörd ro
fullfölja sitt uppsåt, ty fördjupade i sina räkenskaper
hvarken sågo eller hörde föräldrarna hvad som
försiggick. Omsider måste dock ångan från det fyllda
fatet stuckit husets herre i näsan, ty han riktade
blicken mot bordet och utbrast längtansfullt med en
plötslig erinring om sin hungriga mages kraf: »Å
fårstufning!»
Åsynen af denna hans favoriträtt väckte hans
synnerliga förnöjelse, ty färskt kött var en
sällsynthet på det i hvardagslag ytterst tarfliga bordet.
Sedan bordsbönen blifvit läst, gjorde han ett
kraftigt angrepp på det rykande fatet.
Medan han åt, talade han sällan. Det kunde
icke falla honom in, som varit uppe och i arbete
från klockan fyra på morgonen, att förslösa sin
dyrbara middagstimme med onödigt prat. För öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
