Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det få vi lärarinnor minsann nog lära oss, att ju
vänligare och gladare vi te oss, dess lättare ha vi
att vinna de små.”
“Det är på det viset hon har tagit lille mig
också!” sa’ Eskilander. ”Jag har alltid varit
Lillebror.”
Så kom kaffet fram.
“Hvad här är nätt och fint!” hviskade Esbjörn,
när Milda var ute i köket. Så där fägnesamt för
ögat har ingen af oss hemma, fast vi ha så godt
om gods och grunkor — vi kunna inte göra det så
där riktigt trefligt omkring oss. ‘Karlar ä’ ändå
karlar’ — som Stenkil säger.’1
“Nej, han säger: ‘Fruntimmer ä’ alltid
fruntimmer’. Han kan inte hitta på något bättre att
säga om dem, förstår du!” sa’ Eskilander och
klappade ‘Farfar’ på kinden.
Sedan de fått kaffet i sig och pratat lite om
hvarje, började Eskilander plocka upp ringar ur
en ficka.
“Seså, Milda!” sa’ han. “Här har du
ingredienser — laga nu ihop trolofningskalas! Se bara
på mig och hur lycklig och glad jag ser ut, och
titta inte på dem, som sitta och sura, för det de
ingen fästmö ha!”
“Du vet väl, Milda, att maken till näsvis karl
finna intet”
“Du vet väl också, Milda, att vi tre bröder
ha all världens vishet fördelad på osst Stenkil
envisheten, Esbjörn frågvisheten och jag näsvisheten.
Ett säger jag dig: gå nu inte och ta’ vrångvisheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
