Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han som fick ta’ gamle prosten på sitt samvete —
det var inte jag, som skurit och fläskat i min käre
prost.
Kanske studenten inte vill tro mig, men en
gång, när kyrkovärden skulle ha medalj för
långvarig och trogen tjänst, kallade prosten in mig och
läste upp för mig i förväg en dag det talet, som han
skulle hålla till kyrkovärden i koret vid medaljens
högtidliga öfverlämnande. Och så frågte han, hvad
jag tyckte om det. Jag sa1 — som sanningen var —
att det var fasligt granna ord, som kyrkovärden
skulle få att grunda öfver den dagen, men jag sa’
också, att där inte stod ett ord om hur han brukade
klå sin kvinna, när han kom från sta’n och var ‘på
stöflarna’. Men då sa’ prosten att det inte hörde
till dagens högtidlighet. Han hade, förstås, rätt
i det. Men en lärd karl förstår ju också vida mer
an en enfaldig tjänarinna.
Alltid hade jag ju haft ord om mig att vara
ordentlig, rask och duglig; det var väl förtjänt, för
jag var inte den, som låg på latbänken. Från arla
morgon till särla kväll var jag i selen och sparade
mig aldrig. I trädgården som i väfven, i
mjölkkammaren som vid knyppeldynan var jag alltid i
verksamhet och jag tror den skulle få ett oändligt
göra, som skulle räkna ut, hur många tusen alnar
lakansväf och duktyg jag slog i hop mellan de
andra sysslorna. När jag tänker på hur många
människor, som dröna sina år fram och mest sofva och
äta, kan jag inte förstå, hur de få tiden att gå.
Där var många, som kommo och slogo om
hjo-nelag, helst när det började bli bekant, att jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
