Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, jag tackar, jag!”
“Snacka inte! Sven skräddares Jöns har haft
prästkall i flera år. Men glöm aldrig en sak!”-
“Och det skall vara?”
“Det var ett märkvärdigt råd — om det nu är
godt eller inte.”
“Nej, för det får en människa bittert ångra.
Det har varit min olycka. Han känner väl inte
närmare till Prästa-Saras öden?”
“Nej.”
“Så ska han få höra dem nu i rad, efter han
åt så bra af hönsfrikadellerna. Men då ska’ han
också slå i sig en bringare mjölk till. Det var snällt.
Han förtjänar att bli en hög herre i sina dar, för
han förstår sig på det, som är godt. Det betyder
inte så litet.”
“Nej, kanhända. Men berätta nu.”
“Om någon har slitit ondt i barndomen, så är
det jag; många barn voro vi, och få brödbitar hade
vi. Men en sak kan jag säga inför Gud på mina
föräldrars döda mull: vi fostrades upp till
gudsfruktan, ordning, lydnad, trohet i det lilla, ärlighet
och renlighet utan och innan. Med lärdomen blef
det däremot som det kunde — rent jämmerligt, om
cn ska’ säga det sant är — jag lärde mig att till
husbehof läsa gammal svensk tryckstil, men den
latinska har mest varit slipstenar för mig. Mitt
namn kan jag skrifva — lite tryck- och lite
skrif-bokstäfver — men det är också allt. Och inte heller
har jag behöft mer — jag har aldrig skrifvit något
bref i alla mina dar. Inte heller har jag fått
något.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
