Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Har du tänkt något på mat tiU julenV9
sporde hon dottern.
Denna endast skakade på hufvudet.
“Jag förstår dig inte; nu är det lyst, men inte
närmare kommer det. Jag har vårdat dig så bra
jag kunnat, men kanske du ändå i ungdomsyra har
förgått dig, så att du inte är honom värdig. Tala
då om det för din mor — eller honom. Något slut
får där ju bli. Sådan sorg ens barn kunna göra en.”
“Ack nej, det är ingenting sådant! Ni förstår
mig inte, om jag också talte ut allt som kväljer mig.
Tyst! Där kommer visst någon. Måtte den inte
vara Lars! Åb nej, han har inte varit här på två
dagar! Han är väl ledsen vid allting, stackaren!”
“Ja, du kan nog glädja dem, som hålla af dig.”
“Goddag och glad jul!” ljöd prostens raska
röst. “Hur är det med gamla mor, hva t Får väl
hit och so om den stackars sjuklingen — kanske ett
hjärtligt ord kunde behöfvas till julfesten.”
“Jo, det kunde det nog”, mente gumman, som
blef allt med meddelsam. Snart hade hon omtalat
alla sina sorger för honom. Martina hade gått ut i
kammaren.
Dit gick om en stund också prosten.
Och nu var det han, som talade allvar med
Martina.
Sedan han förvissat sig om att inga vanliga
hinder afskräckte henne eller orsakade hennes
oförklarliga motvilja att låta viga sig vid den man,
som hon utan tvifvel älskade, sade han till slut:
“Men det måste vara något, som bekymrar dig,
någpt som du ser i orätt ljus, något, som jag kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
