Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“ Ja, de kunna säga om Malenas spådomar hvad
de behaga”, sa’ hon. “Och jag är inte den som
drifver vidskepelse, men som hon kunde se saker
och ting i korten — det var förunderligt, rent.
Också har allting slagit in, hvart eviga dugg.
“Hm”, sa’ August.
Och när vi tre senare stodo ensamma i
sommarstugan, sa9 han:
“Hör du, mor! Hvad såg hon i stjärnan första
gången hon spådde digt”
“Hm! Jo! Kan du tänka dig: inte två dar
efter det där gillet, när du kysste mig på hemvägen
och jag började lipa — så såg hon det i korten du!
Jo, du! Hvad säger du om det!”
“Åh tjyfvingen!”
“’Jag hade ju alltid varit lite glad vid dig —
bara så där lite’ smått, men när jag fick höra att
dina tankar länge legat till vår gård och såg att jag
skulle ha’ dig, kunde jag inte låta bli att tänka
på dig både dag och natt. Och Gud ske lof! Jag
har aldrig ångrat det. Men säg själf! Var det inte
underligt? Där var inte en katt i närheten, som
kunde ha’ sagt det för en själ, du!”
“Nej, det är ju klart”, sa’ August och tog sin
lilla kvinna om halsen.
“Ja, det var en bra spåkäring — Gud signe
henne i hennes graf! Och hennes gamla kortlek
också — så flottig han var. För det var han”, sa’
August och blinkade till mig.
Se, jag kände ju både Malena och hela histo
rien från pärm till pärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
