Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dag kom och dag gick. August kom och
gick också. Men aldrig hade han i den lilla stugan
vid asplunden att klaga öfver några hjärtekval.
Historier om alla människor visste han däremot,
och Malena pumpade honom duktigt.
• #
»
Så en kväll kom han dit. Han var sig inte lik
riktigt. Malena kände till den sjukan.
“Nå, ändtligen”, sa* hon. “Hvem äJ dä?”
Det kröp fram så smått. Det var Gertrud han
hade i kikaren. Men han visste inte riktigt, hvar,
hon hade sina tankar.
“Har du sport henne, om hon ville ha* dig?”
“Näää!! Det vill jag inte, förrän jag vet om
jag får ja!”
“Såå? Hm! Har du kysst’na då?”
“Jaa. — Nää — det vill säga, jag försökte på
så smått i går kväll, när vi gingo från gillet, men.. ’1
“Men? Lade hon dig på kinden?”
“Nää! Men si, hon.. hon grät! Grät ser du1”
“Det var ett glädjande tecken du, August!”
“Tackar allra ödmjukast!”
“Jo, ser du, min pojke! De, som slåss, ha varit
utsatta for’et en gång förr. Men första gång som
en tös är i kyssafara, blir hon rent konfys. Och har
hon tänkt länge på det, så att hon är klar med att
hon är glad vid honom, så säger hon inte ett ord,
utan kyssar igen. Men är hon inte på det klara med
sina egna tankar, så gråter hon. Hon skall nog bli
på det klara — lita du på Malena, min pojke lilla.
Jag har ju lofvat dig den tös du vill ha’!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
