Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sfiga: det stulna lädret och potatisen och
krusbären skulle skräddarens hustru allt vara så
hederlig och ta i sig igen, annars skulle hon
in på fästning — det skulle han visa!
Och skräddaren mente, att i själfva
verket gaf han katten hundingen, men han ville
ha utslag på att en, som betalte krono- och
kommunalskatt och pr&staskatt och hade en
aktie — till hålften — i deii nya banan, inte
behöfde slita spannrem.
Så uppsköts målet på några timmar för
att parterna måtte få tid och rådrum att
samsas.
Manfolken fick Lans snart ihop vid en
toddy. Och de blefvo varma, snålla och
glada, veka rent af — till slut kysstes de och
kallade sig sjålfva för F&kvistar. Nu skulle de
bli vfinner för tid och evighet. Katten
skulle döden dö — en kvarnsten skulle bindas vid
hans hals. Skomakaren skulle ge skräddaren
en ny aln “efter det nya systemet,” ocli
skräddaren sin vederpart en ny tupp — om han
också måste medge, att en sådan där en fin
“tockekinare" eller “kinatocke” kunde han
inte skaffa honom.
Så långt var det nog bra. Och på det
togo de sig en ny tuting.
Men nfir fruntimren så skulle enas
därinne, blef det gråt och tandagnisslan. Det
var grfisligt, rent!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
