Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra Stina, Stina Nilsson! Hade hon
inte blifvit gift ute i den stora, fina veriden
och det två gånger! Och med folk så
förnäma, så ingen för allt smör i Småland kunde
komma ihåg deras namn bara — så katolska
som de voro.
Ja, så resonnerade alla pojkar. Och inte
var Stina den, som sa eniot. Hon blef
tvärtom lite stor i halsen och snart fick inte
Sander ett godt ord eller en vänlig min. Men
han bara skrattade.
Och sjöng:
“Klädd skall du gå som en riktig grefvinna;
Pjexor, galoscher och solparasoll —
Randiga förklä’n och spets på det linna —
* Sockerduksnåsduk och klädning af moll.
När vi få små, du, skall sjalf jag dem bära
Du ska få sofva i fred och i ro;
Läsa och skrifva skall sjålf jag dem låra.
Hålla dem fina med kläder och sko.”
— Du ser så’n ut! sa Stina.
Våren kom och det skulle snart bära af.
Det påstods nu vara alldeles afgjordt, att
fjärdingsmans Jösse från Gölberga skulle bli
reskamrat åt Stina. Det var hon heller inte
ledsen för: dum var han, men rik var han
också. Och det största matskrinet liksom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
