- Project Runeberg -  Nyländska folksagor berättade för barn /
55

(1897) [MARC] Author: Helena Westermarck With: Gunnar Berndtson, Alex Federley, Anna af Forselles-Schybergson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

=

ken ny eller nedan, dag eller natt. Sedan begaf hon sig på
väg med en getabock. När hon nalkades slottet, tvättade hon
den ena handen och halfva ansiktet och svepte sig därpå hel
och hållen i ett flor. Sedan tog hon bocken i hornen, satte
upp ena benet på hans manke och gick med det andra; på det
sättet kom hon fram till slottet. Där gaf hon till känna, att riks-
dagsmannens Stina kommit på utsatt tid. När kungen fick veta
det, befalde han henne komma upp till sig.

Nu sammankallades en ny riksdag för att besluta öfver de
gamla. På riksdagen blef Stina tillfrågad, hvilket råd hon hade
att gifva, beträffande de gamla.

»JO», Svarade Stina, »jag skall ödmjukast råda de höga her-
rarna att ge de gamla en handfull hafre och en kratta och sedan
skicka dem ut i ödemarken; vilja de inte lefva där, så må de dö.>

Hennes råd gillades. De gamla sändes ut i ödemarken och
bosatte sig längs hafskusten, där finnarna redan något arbetat upp
marken. De odlade jorden och fångade djur, men det värsta
var, att de inga pengar hade. All deras handel måste ske genom
byte. Men senare fingo de tillstånd att komma till Sverige för
att sälja sina djurhudar, och på så sätt fingo de penningar i landet.

När riksdagen var slut, vandrade Stina lyckligt och väl
hem igen.

Efter en tid fick hennes far befallning att infinna sig hos
kungen. Denne ålade Stina att göra en fiol utaf citronskal.
Fadern kom bedröfvad hem med den hälsningen till sin dotter.

»Stor sak i det», sade denna, »låt ni, far, kungen veta, att
den redan är färdig, bara han sätter stråken till.»

Fadern gick nu med bud till kungen, att fiolen redan var
färdig. Då lät kungen genast spänna sina präktigaste hästar
för vagnen, skickade efter flickan och gifte sig med henne. Och
så blef riksdagsmansdottern Sveriges drottning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whnylandsk/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free