Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kom. Att gifta sig med Rasmus! Och
skolläraren sporde Rasmus om han inte hade
fått ta nå*n examen i nå’n vetenskap innan
han fått ja. Och Rasmus flinade och
gnäg-gade, så han hördes öfver hela byn.
Han var nämligen mycket stolt öfver sin
kvinna. In i kammaren gick han aldrig ntom
i strumplästen, och när någon af byns
hustrur hälsade på, gick Rasmus ut och satt på
grindstolpen. Kom då en bekant förbi,
hvi-skade han hemlighetsfullt om att han gått ut
för Karna ‘ hade audiens.” Alla hennes
öfver-kast och öfriga herrskapsgrejor såg han med
vördnadsfulla blickar och talte om hur fint
hon höll allting. Ibland kröp hans naivetet
fram och vållade honom stor smälek, såsom
den gången han skröt med hennes fyndighet»
— Hon är aldrig rådvill! — sa han. —
Härom da’n vi hade slaktat grisen, så
glömmer jag att tälja pölsepinnar till henne. Och
jag kommer ihåg det se’n jag hade gått och
springer hem på middagshvilan. Och jag
trodde hon skulle varit ond. Men där stod
hon ja så lugn och prickade korfven med
hårnålen — den är inte bortbytt, inte!
Rasmus själf satte hon verkligen stil på.
Och bra gick det för dem. Hvar gång Karna
kom hem från en förrättning, hade hon en
massa gillesmat med sig — det sparade på
sedlarna i kisteläddikan. Rasmus köpte sig
ett par tunnland jord af grannen, arbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
