Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mig?!! Rasmus! Nääj, hör nu! Det
var då — var då höjden tiil karl att vara....
hm! No g har jag hört att Rasmus ska vara
bra enfaldig, men maken har jag då.... Ho
ho ho!
— Ja, gå hon på och flina! Jaså, hon har
hört det, hva? Ja, hade någon annan velat
ha henne, så hade jag ju inte vågat mig fram.
Men när ingen annan vill vid henne, så...
battre något än inte, heter det ju i ordspråket.
“Barna-Karna’’ blef som ett stryklod i
synen, röd, arg och het.
— Å, ville jag gifta mig, kunde jag få
femton!
— Nej, så hon det kunde — inte en käft!
Det ska hon inbilla dem, som ä’ enfaldigare
än jag. Hvem skulle det vara? Ja, ja, kan
non få tag i någon så ta’n och slit’en med
hälsan — inte mig emot! Men nej det går
— ska vi hålla vad?
Karna satt rent mållös öfver karlens
fräckhet.
— Jag är ju bara arbetskarl, ser hon, men
huset är mitt, rent skuldfritt och tämligen nytt.
Och i kisteläddikan har jag några sedlar
också, fast hon inte behöfver springa med det
byn rundt. Och sämre man kan hon få—om hon
nu får någon. Är jag enfaldig, så är jag också
ett beskedligt lif, så att den, som får mig,
kan göra som hon vill, precis. Och nu ska
hon inte vara stinn i kräfvan, inte, utan ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
