Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I största välmening*
Ja, den där välmeningen det är ett elände
rent. Den har gjort bra mänga människor
olyckliga här i världen.
Jag minns så väl när Anders Faders pojke
skulle döpas. Där var en stassf mätro. Byns
allra rikaste gubbar stodo faddrar och hela
byalaget var bjudet på barndopet, som skulle
hållas hemma. Och det var ovanligt, för på
den tiden döptes ungarna alltid i kyrkan, till
och med de rikas. Nu för tiden håller
hvilken fattiglapp som hälst sin unge för fin att
bära honom till Guds hus.
Anders Fadersson gick från den ena till
den andra. Bara skröt och pöste och kråmade
sig. Och såg på klockan, om prästen skulle
komma snart.
— Det är en baddare rent att vara stor:
vägde fjorton skålpund när han kom till
världen. Vår Herre tog tösen i fjor — hon blef
inte mer än tre år: där var inte dågse virke i
henne, för hon bråddes på mor. Nu blir
pojken ensam om att ärfva hela nummer tio med
hvad därtill hörer: gods och pänningar, boskap
och bohag. Vill han bli bonde, så kan han
det, och gå så långt en bonde kan gå här i
världen. Och vill han studera och bli nå’n-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
