Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men liksom rftfven aldrig stjal i den g&rd,
som ar narmast hans lya, så gjorde Flackaren
aldrig n&gra knep i sin hembygd. Dar gick
han rent af och gällde som en gudfruktig
karl, en omvand och återfunnen förlorad son.
Han blef till och med kyrkorådsledamot. Var
dår någon, som vid ett gille kom fram med
något af hans gamla knep, så himlade
Flackaren med ögonen, så h vi torna blefvo stora som
tefat och så sa han: — Ack ja! Köttet ar så
svagt! Men jag bad det af hos Herren
samma kvåll innan jag somnade.
I många andra afseenden var Flackaren
en komisk kurre.
Det år en gammal historia, att den som
rökar luktar som ett svin, den som snusar ser
ut som ett svin och den som tuggar ät ett svin.
År den hampadängan sann så var Flackaren
ett stort svin. Jag har aldrig sett en
månni-ska tugga tobak så omänskligt. De sista åren
gjorde han slut på tre åttaskillingsrullar
hvarenda vecka. Men så odlade han också sjålf
ett par pund tobak årligen hemma i k<appan
och for in med till fabriken i sta’n och bytte
sig till tobak. Det var haller inte underligt
att prästens son, ett kvickhufvud fast en
spel-orre, sa en gång: — Nu förstår jag skriftens
ord: Det som ingår genom munnen besmittar
icke människan, men det som utgår af
munnen det besmittar mämriskan. Och så pekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
