Johan August Malmström. Lefnadsteckning / 9 (1904) Author: Harald Wieselgren - Tema: Sveriges allmänna konstförening Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fader Anders Gustafs och hans sons verk i betraktande. Sa var det en gang en
baron, som fäste sig vid en byst, svart och i kroppsstorlek, framställande kung
Oskar I, efter en porträttlitografi och en sex-skillings slant, onekligen bättre utförd
än flertalet kyrkoänglar och andra bilder, som utgått ifrån Nubbekullens verkstad.
»Den där ska’ ni låta kungen se. , sa’ baronen. »Han kommer snart till
Stjärnsund, ge n er dit, far och son, med kungsbysten, jag skall rekommendera er till
förvaltaren där. Kanske föranleder det Hans Majestät att intressera sig för den
unge mannens utveckling pa konstnärsbanan.

ASLOG-KRAKA TAGER AFSKED AF DE ELAKA FOSTERFÖRÄLDRARNA. Ur Ragnarsagan.

Professor Malmström har på gamla
dagar berättat sin utfärd till Stjärnsund,
med fadern och kungabysten, i
»Alitografier och Porträtt af framstående
personer . Berättelsen är i själfva verket
ett stycke autobiografi. Utfärden blef
en stor missräkning, kungen fingo de
aldrig se, men begapade blefvo de
under många timmar af bondfolk, som också
kommit för att se kungen, kadern hade
gått för att träffa förvaltaren. Efter
trägen förplägning ur matsäckspåsarna
be-gynte några »glada gossar» skämta med
»Sotarmurre» den svarta bysten
och hans frambringare, som till slut blef
alldeles förtviflad och brast i grat.
Sällan har jag varit sa olycklig som dä»,
skrifver han den 15 nov. 1891; »jag tyckte mig vara ett riktigt spektakel, som
alla hade rättighet att skratta at, och lofvade mig själf vid detta tillfälle att
aldrig mer göra nagra trägubbar, för att icke vidare blifva föremål för sådant gyckel.»
Och »sotarmurre» stod pä golfvet i Malmströms atelier i Stockholm så länge han
lefde. Den liksom höll utkik öfver det aflagda löftets uppfyllelse. Och hållet blef det.
Några år efter den misslyckade Stjärnsundsresan sälde fader Anders Gustaf
sin enda dragare, en liten oxe, för att få kontanta medel för Johan Augusts
stock-holmsresa och inträde i ritarakademien >. Han kunde icke taga på sitt ansvar att
låta sonens anlag förfaras utan utveckling. Modern var af samma åsikt. Och glädje
skänkte dem det modiga beslutet, fastän de endast fingo upplefva det erkännande
deras son vann under studieåren i Konstakademiens skolor. Modern afled 1855,
fadern 1856 i sitt sextioandra år, på våren af samma år, under hvars höst Johan
August lämnade Stockholm och anträdde färden till Diisseldorff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>