Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja dem få vi söka ... det är icke fåfänglighet...
Men alt inse huru svaga vi äro, huru vankelmodiga,
huru oförmögna att fylla vår plikt... det är
förödmjukande.
Nej, nej, jag säger icke detta till själfförsvar.
Jag vill taga min skuld uppå mig, men det lättar
hjärtat att en gång tala ut. Mitt gamla hem, det
stränga, torftiga och dock så högt älskade
hemmet, hotades af förintelse, det skulle gå under
klubban. Jag ensam kunde rädda det... framför mig
stod en stolt, skön, rik kvinna, hon räckte ut sin
hand, jag behöfde blott fatta den, ty hon älskade
mig ... Jag teg ... den stora farliga tystnaden ...
Men möter icke världen våra frimodigaste, ärligaste
handlingar med misstro och förföljelse, det fick jag
ju redan som ung erfara?... När jag sedan en dag
af den gamle rådmannen hörde att hon, som jag
älskat, gift sig med en annan, trodde jag att
alltsammans var en vacker ungdomsdröm blott — också
för henne ...»
Han, som talade, visste icke om den bleka
kvinnan framför honom uppfattade orden. Hon hade
sjunkit ihop i stolen och rörde sig icke. Han drog
djupt efter andan och fortfor:
»Allt... allt som kan blifva till godtgörelse är
jag beredd att.. .»
Orden afbrötos af ett högt rop. Rosa stod på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
