Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utöfver hafvet kom natten svåfvande med
mörkret och drömmarna under sina vingar.
Mörkret svepte hon om jorden, de underfulla
drömmarna sänkte hon ned i människornas sinnen.
I nattens mörker växte drömmarna sig
stora. På människorna stirrade de med brinnande,
lystna ögon, som väkte till lif begären och de
tusen hemliga tankarna, hvilka solen och det
klara dagsljuset trängt undan till hjärtats innersta
vrår. Och i nattens mörker fans för drömmarna
ingen gräns.–––-
I båten, som gled genom de mörknande
sunden och vikarna, sutto två människor tätt
trykta intill hvarandra. Mörkret omkring dem
smälte samman haf, jord och himmel till en
oändlighet utan gräns — jordens närhet kunde endast
spåras af att skuggan där syntes djupare.
Upp-öfver dem betecknades himlen af augustinattens
bleka stjärnor — men under dem i djupet
syntes stjärnorna åfven. Tystnaden omkring dem
afbröts endast af roddarens lugna, vana årtag och
någon ensam strandfågels skrämda pipande, når
den blef väkt.
De två i båten talade icke. De lyssnade
båda till samma lidelses häftiga språk, för
hvil-ket ord icke funnos till. I denna lidelsens värld
voro de ensamma han och hon; där gjordes inga
frågor, där behöfdes inga löften.
När båten gled in under alarna vid
stranden och roddaren hvilade på årorna, stego de
båda i land. Där skuggan föll djupast från trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
