Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlåta svek. Själf kan han hvarken svika eller
glömma — sådant ligger icke i vår släkt“.
Den gamla lilla kvinnan tyktes växa,
medan hon uttalade de allvarliga orden. Måhända
genomkorsades i denna stund den unga sorglösa
kvinnans sinne, för hvilken lifvet hittils varit
endast skämt och lek, af en aning om tillvarons
fruktansvärda allvar, kanske hörde hon genom den
gamlas ord ett dunkelt eko af lifvets sorg, ur
hvilken orden upprunnit. Hennes blick gled,
såsom för att söka tröst, ut öfver hafvet, hvilket
hon älskade just emedan det ständigt skiftade och
växlade; men äfven det låg den sollösa kvällen
stilla och mörkt, liksom fjättradt af förborgade,
obevekliga makter, hvilkas dunkla lagar aldrig
ostraffadt öfverträdas. Rysande drog hon själen
om axlarna — men i nästa minut log hon.
Marusja var lik fåglarna, som måste kvittra, lik
solskenet, som måste lysa. Hon slog armarna
om fröken Henriettes axlar och snurrade den lilla
gestalten ett hvarf rundt, i det hon sjöng
målarinnans refräng: ,1’amour, l’a—a—amour!“
¿ir ¿k,
T ^
När Mina från stranden såg assessorns slup
skjuta fart, i det de hvita seglen svälde och
fyl-des af vinden och båten lade sig öfver på sidan,
tils den nådde udden, vände och försvann, drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
