Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörker plötsligt kommer ut i solljus: hvad skulle
hon med pengarna nu, när hon ingen hade att
dela dem med, hon som alltid varit van att gifva
bort och dela med sig af det lilla hon egt. Men
småningom gick det upp för henne, att hon fick
använda dem för egen räkning, och då bygde hon
sig den lilla bostaden där ute i skärgården.
Hon bygde den där, därför att Mathias ville
det, ty byn ute vid hafsbandet var hans
barndoms förtrollade land, som drog honom till sig
med barndomsminnenas sällsamt starka tjuskraft.
Han var den älsta af gossarna, var redan officer
i S:t Petersburg, och fröken Henriette hade så
småningom och omärkligt glidit öfver till att i allt
rätta sig efter hans åsikter.
Bytimmermannen uppförde huset, någon
arkitekt, som bygde torn och tinnar behöfdes icke,
förklarade „gamla fröken“ bestämdt. Det skulle
bara blifva vanlig landsarkitektur: sal, kammare
och det stora vindsrummet för gossarna, när de
kommo hem. Till våren var den lilla bostaden
färdig, och när de första varma fläktarna kommo
smekande genom luften med suset af flyttfåglarnas
vingar och vällukten från trädens kådiga knoppar,
drog fröken Henriette ut för att liksom flyttfåglarna
hinna sin längtans mål under vårens soliga dagar.
Det blef nu åter fullt upp af arbete för
henne med allt som fans att ordna och ställa i
det nya hemmet. Under sommarferierna kommo
de båda yngre gossarna ut; då genljöd det lilla
huset på stranden af muntra, unga röster, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
