Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort i sin konstutställning. Med vemod lemnade mästaren
hufvudstaden efter midsommaren, ty helsan fordrade bad och hvila.
Detta fann han i Marstrand, vårdad af mor och syster,
omgifven af allas hyllning. Det älskvärda lynnet hade inga plågor,
inga motgångar förbittrat. Då han hörde, att den stora
»Slottsbranden», hvilken hembjudits staten, icke blifvit antagen af
inköpsnämnden, grep det honom dock djupt, men till sina
närmaste sade han endast: »den stiger nog i värde, när den
betraktas som mitt sista arbete.»
Konstutställningens jury hade tillerkänt Höckert en af de
sex guldmedaljer, hvilka kung Karl utsatt som pris; men
konungen utnämnde honom i stället till riddare af Nordstjerneorden.
Detta var den sista offentliga hedersbetygelse, Höckert mottog.
När han på hösten skulle lemna Marstrand och hos »matfrun»
gjort upp sin räkning sade han till modern: »Nu har jag gjort
upp min räkning med värdinnan; återstår blott att äfven göra
upp den med verlden.»
Och uppgörelsen dröjde ej länge. Från Marstrand hade han
endast hunnit till Göteborg, då läkaren förklarade att resan ej kunde
fortsättas. Sittande i en hvilstol mottog han dock vänners besök.
Men plötsligt bad han modren om sina skarpaste glasögon — han
märkte att blicken blef skum. Det var dödens natt, som höljde
konstnärens öga. Hufvudet föll tungt mot modersbarmen; hjertat
hade upphört att slå.
Det var den 16 september 1866, Johan Fredrik Höckert
så lätt och fridfullt gick ur tiden. En rik personlighet, som få,
har han verkat i sitt kall med trohet emot idealet, med kärlek
till det sköna, åt hvars tjenst han egnat sina bästa krafter. Och
ingalunda ansåg han en rik begåfning fritagen från behofvet att
söka kunskap; tvärtom, stort var det förråd han deraf samlat,
icke ensamt inom de bildande konsternas områden. Derför egde
han ett säkert styre på färden, nyttigt både för honom sjelf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
